Förra veckan var jag bara glad över att han var tillbaka från zombieland. Denna är det hemskt i mig för att han ska åka till andra sidan jorden. Inte heller denna gång tänkte han på vad han skulle göra med hunden. Bara han får göra exakt vad han vill så går han över hundlik. Jag blir arg men ångrar mig. Jag kan fan inte bli arg på honom även om jag borde.
"Du måste säga att du tycker om mig..." gnyr jag.
"Jag hatar dig!" säger han glatt.
Det ska bli så skönt när han åkt. Jag orkar inte.
Vår kärlek... Jag vet inte. Men ibland tänker jag att det är som att satsa allt för att få vinna hundutställningar -med en ouppfostrad blandrasjycke. Det kommer ju inte att gå. Det är dömt att misslyckas. Det är bara att lägga av. Ja, han kommer att jaga brevbäraren, sticka med jämna mellanrum, sno mat från bordet, yla sig tills han blir utsläppt från hundgården och käka upp grannens höns. Men jaja, det går inte att göra en pudel av en byracka. Men det kan vara en jävla fin jycke ändå.
http://www.youtube.com/watch?v=LZqQQRTVXbU&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar