13 oktober är årets största dag

Jag går ut på Haga kyrkoplan. Höstlöven faller. Kvällens första leende man tilltalar mig. De ler ännu. Alla.

Inga sms. Jag slår på Ipoden och David Allan Coe:s Just divorced darlin strömmar in i mig. Väntan är över. Jag ska inte stå vid den här hållplatsen och huttra mer efter ett tåg som aldrig kommer. Mina Dr Martens sätter fart och ryggen rätar sig. Rush. Jag går ut ur min ensamhet genom Vasagatan, förbi köerna på X:et, ut på Avenyn. En gammal man med en bukett rosor. Två hästar med poliser. Korta kjolar, höga klackar och uppklädda människor.
Jag älskar att vandra Avenyn nykter och ensam efter midnatt en lördagsnatt. Slagsmål, kärlek, olycka, lycka. Allt kan hända.
"Ha det gött!" hojtar killen bakom Burger Kingdisken när jag fått min pommes frites och jag ser att han menar det. Detta är Göteborg. Min stad.
En romsk kvinna i huckle och Hello Kitty ryggsäck står och tigger utanför. Jag skiter i om hon blir utnyttjad av nån tiggarliga och sådana aktiviteter inte ska uppmuntras och ger henne min växel. Hon ska fan känna lite värme oavsett omständigheter.
På Condeco snappar jag upp en Nöjesguide med Håkan Hellström på omslaget: Om varför kärlek måste göra ont. Håkan is my boy. Han bar mig över avgrunderna 2002 när allt rasade. Han bar mig 2008 när jag skilde mig och lämnade mitt hem. Han ska bära mig nu med sången "River en vacker dröm" som måste vara skriven just för mig. 13 oktober släpps hans nya. 13 oktober är årets viktigaste dag.
Så tänker jag på alla gånger jag vandrat de här stenläggningarna och längtat sms från J -men alla gånger jag gått här genom nätterna och ägt min ensamshet överröstar den tysta mobilen. Jag går här. Jag lever. Det finns miljoner andra människor än J. Och vi är alla samma. Ensamma men samma. Och vi vill alla ha kärlek. Till och med J ibland tror jag. Men då får han allt ge lite han också. Jag har gett nog. Det finns miljoner.
Jag svävar gatan framåt och det är väl detta tillstånd alla som tar Coke, weed och e vill gå in i. Liv.

Jag ska trippa på livet. Allt finns inom dig. Visst har jag själv i mitt djupaste natt sagt att artificiell lycka är bättre än ingen lycka alls men det är ju bara fusk. I want the real Thing eller så får det vara.
Det är det som fått mig att härda ut alla år. Jag visste att det fanns. Inte när det kommer eller ens om det kommer. Men det finns. Och då ska jag vara här.
Alla vill ha kärlek. Alla. Till och med J. Men bara om det är 100% kravlöst. Men sorry, there are no free lunches. Eller ja, kärleken är ju fri. Men förhållanden kostar.

Och jag betalade dyrt.

http://www.youtube.com/watch?v=6Y92-NFRXIc