Summa sidvisningar

tisdag 5 oktober 2010

ett mord är ett mord är ett mord


Idag är det hemskt tyst och storm i mig. Hur uthärdar man inget? Hur uthärdar man?
Men jag njöt trädens jubelfärger. Är jag förmögen att njuta dem är det ändå värt att leva. Träden står som i gnistrande fyrverkerier i slowmotion i ängar, hagar och skogar. Guld och rött. Det var bara wow. Världen är vacker och lever med eller utan mig. Jag vill så gärna gå in i det. Lämna min personliga värk och gå in i det stora verket.
När jag kom hem läste jag i tidningen att några personer hade hört Elins skrik natten när hon mördades. En hade gått ut på balkongen men gått in igen när skriken tystnade. Det gjorde mig så oerhört ledsen. Hur kan man höra någons rop på hjälp och inte gå ut och hjälpa den människan? Vi är så jävla rädda för smärta och att för att dö att vi låter en ung människa liv slås ihjäl utanför fönstret och förtränger att vi alla har ett ansvar för varandra. Förtränger att vi hör ihop. Det är inte bara en (eller två) galen kille som mördat Elin. Det är ju människor som vänt sig från denna kille och på så vis uppfostrat honom till denna omänsklighet. En människa som blivit sedd och lyssnad på, som blivit älskad och älskar gör inte såhär. För att inte tala om de som hörde skriken och inte tyckte de hade något med andras dödsångest att göra.
Hon borde äta medicin kanske de tänkte innan de somnade om från hennes skrik.
Världen är hemsk och dör även utan mig. Världen är hemskt vacker. Livet är vackert. En dag ska jag vara igenom det här och jubla som höstträd. Så slår det mig att den här välkända sorgekänslan faktiskt inte härskar i mig varje dag längre. Senast i lördags natt jublade jag ju och brast ut i färg. Och i måndags dansade jag framför bankomaten på Järntorget. En dag med brittsommarvindar som fick höstlöven att dansa i luften och även mina sandalfötter och ungdomar vinkade åt mig och människor pratade med mig och log. Lyckan är verkligen inte evig. Men det är inte olyckan heller.
Så länge vi lever vill säga. Ett mord är ett mord. Skulle jag begå självmord vore jag inte ett dugg bättre än Elins mördare. Jag har ingen rätt att ta mina föräldrars dotter och mina bröders syster från dem. Den enda rätt jag har är att leva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar