Hans stora händer och hans stora fötter och hans stora kropp smälter ner som till en liten hundvalp i min famn. Han har inte rakat sig sen vi sågs sist och har fått skägg. Hela hans väsen lyser öppet och mjukt. Jag har inte sett den här mannen på flera månader. Bara zombiemannen som är likgiltig inför allt, inklusive mig.
Den här lördagen är inte som alla andra. Värme, solgult skimmer och andäktig stillhet. Ingen summer of hate bakom, ingen ödslig vinter framför. Bara en sällsam, förunderligt vacker oktoberdag full av frid och kärlek. En oas i känsloöknen. Jag är en kamel som dricker djupt ur denna källa av frid och ser in i de där kärleksfulla ögonen innan det är dags att fortsätta ut i öknen genom nålsögon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar