Jag tassar ut genom balkongdörren på natten. På baksidan huset står lekstugan med dörren öppen. Det är som om Gud eller mina syskonbarn har lämnat den på glänt och säger mig: "Kom ut och lek!"Ovanför gatan syns stjärnhimlen inte så gnistrande som den är inatt för alla grannhusen har ytterlampor tända. Det finns ett namn för det: light pollutions. Ljusföroreningar. Så rädda vi är för mörker att mörkret blir mörkare. Vi ska ha ytterlampor och prozac och semesterresor och hobbies och vin och god mat. Det goda livet. Ingen verkar stå upp för det dåliga livet nuförtiden. Natten, onyttan, tomheten, ledan. Allt det som krävs för att nytt liv ska uppstå och inte bara en reproducering av det förra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar