Dags för en värklighetsflykt?

Lena var orolig för att jag befann mig på pensionat Stesolidoro eftersom hon inte hört av mig på ett tag.

Men nix, det stället har jag inte provat än. Men har hört att det är lugnt och skönt men ganska tråkigt.

Men nä, dit har jag inte checkat in ännu. Befinner mig fortfarande i limbo i mammas hus.

Känslan av hemlöshet börjar så sakteligen att vändas till en känsla av... tja... kan det vara frihet? Inget binder mig. Jag kan resa ut. Vartsomhelst. Om jag nu känner mig så jävla vilsen i tillvaron kanske jag känner mig hemma i fysisk diaspora? Hitta vilse. Det kanske inte är ett hem jag behöver utan ett bort? Ett långt bort.

Så jävla långt bort jag kan komma.