Upprörd ty jag har chattat igen. Hela september tillbringade jag i sexuellt, socialt och virituellt celibat. Det gav en slags frid. Nu simmar jag åter in i nätet. Sällskap visst, men så är man fångad också. Jag är ju ingen flockfisk. Måste sluta med det där, att fastna i bekräftelsenätet. Vi pratar ju så sällan om vad som gör oss lyckliga och lätta. Bara vad som tynger för dagen. Särskilt jag. Jag är en riktig klagapa.Lisa-Marie chattar med mig och sin kille samtidigt och funderar på vad för droger han tar i detta nu. Jag kanske ska vara med snöleoparderna, ormarna och tigrarna istället, skriver han.
MDMA definitivt, slår Lisa-Marie fast. Hon är trött på att vara kär i en knarkare och inte bara behöva läsa av vilket humör han är på utan även vilka kemikalier han är på. Eller inte.
Karin som fått en unge skriver: "Jag saknar min frihet så jag kan dö!"
Men hon har slutat städa och laga mat iallafall. Så nu har hon det tråkigt, stökigt och är hungrig.
Ikväll ska hon äta spacecake bara för att få andas.
De måste hata mig när jag klagar på att jag är ensam och inte har något som helst som binder mig.
Jag otacksamma jävel som sitter här med all frihet och klagar. Jag får verkligen sluta med det. Klaga. Vi har alla våra personliga Hades att vandra igenom. Med barn, utan barn. Med trygghet, utan trygghet. Med knark, utan knark. Med frihet och utan frihet.
Himlen är densamma för alla. Vägen tillbaka dit är olika bara.
http://www.youtube.com/watch?v=rGaRtqrlGy8&feature=related
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar