Nollnollnollnollnollnollnoll mail i inboxen. Tekniken är som en enda lång, plågsam nollning. Men en gång i tiden var det en etta i inboxen från honom varje dag.
Han hade rest sig som Atlantis ur sin ensamhets hav och ville ha med andra att göra, ville ha med mig att göra.
Innan dess brukade han bara träffa en enda vän han rökte spliff med. Hade inte ens velat ha en tjej, sånt där är inget för mig, tyckte han. Att ha med andra människor att göra.
Jag är så glad jag fick vara med honom den tiden han kom upp och ut ur sig själv. Nu har han sjunkit tillbaka i sitt hav och jag saknar den vackra staden.
Men jag kan inte simma och cirkulera där ovanför på vattenytan längre och ropa när inga ljud ändå når ner till staden där under vatten. Jag fryser och blir helt skrumpen. Jag går upp nu.
Men jag kan inte simma och cirkulera där ovanför på vattenytan längre och ropa när inga ljud ändå når ner till staden där under vatten. Jag fryser och blir helt skrumpen. Jag går upp nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar