Jag springer runt Verudelahalvön. När jag kommer till den yttersta spetsen där den ensamma kyrkoväggen står är det solnedgång. Högt ovanför vattnet, precis vid stupet sitter ett gäng killar och dinglar med benen. Precis så. Ända hit. Ända till stupet. Där ska vi hålla andakt. Få som vågar. Men här vid yttersta gränsen är utsikten vackrast.
Jag ångrar ingenting
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar