Natt. Jag sitter oseende i soffan framför teven. Något program om Unabombaren fladdrar förbi på skärmen. Om de hade lagt mer krut på personporträttet av Theodore Kaczynski och mindre på själva bomberna kunde det ha intresserat mig. Jag hatar teknik. Jag och Theodore Kaczynski. Ångesten faller ner över mina kinder. Som den stora grå leran i mig väller över och rinner ur ögonen i rännilar.
Mamma säger "Du måste ju inte åka om du inte orkar."
Vi ska åka till Kroatien i morgon. "Antingen åker du och pratar med honom eller så får du avvakta."
"Bara jag kommer bort från honom. Bort från den tysta telefonen..." säger jag.
"Bäst att du packar då" säger mamma.
Jag går in på mitt rum. Kollar bokhyllan med antikvariatfynd vilka böcker jag ska ta med.
Knut Hamsun, Mysterier. Jag gillar Knut Hamsun. Nazist eller ej. Och jag gillar ordet "Mysterier." Jag öppnar en sida i boken och orden jag ser känner jag igen. Troll och hjärtan. De orden som gjorde mig så lycklig den där svarta soliga dagen på Karl Johan i maj. Idag läste jag min bloggsörja och såg dem igen. Bilden på orden om troll och hjärtan blänka i majsolen på Karl Johan. Det finns en mening ändå. Jag förstår inte. Men det hör ihop. Alltihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar