Situationen jag befinner mig i, sittande hos läkaren, sökande för barnlöshet, själv, utan partner. Det är ju dömt att misslyckas. En tragikkomisk scen.
Skrattretande hopplöst. Gammal är jag också. Sjukskriven. Hemlös.
När jag går ut från sjukhuset vet jag att J inte finns för mig. Att nu slutar jag hoppas på honom. Och det känns rätt skönt. Nu vet jag. Nu släpper jag honom. Så kan en ny termin i livet börja. Det är lite sent men hösten kan vara fin den med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar