Not ready to make nice

Vad var det som hände med mig? Som att jag har vaknat upp ur en drygt tre år lång fylla. Skakandes. Och det enda jag vill ha är en återställare, men jag vet att på lång sikt är det bäst att låta bli och härda ut baksmällan. Levern slås ut om jag tar en droppe till. Det som lever i mig. En droppe honom till och jag upplöses.

Nån gång för länge sen bad jag Gud föra mig vartsomhelst och jag skulle följa. Inte visste jag att jag skulle hamna så långt bort från mig själv.

Herregud vad hände? Jag måste ha drabbats av mentalt kåtslag.

När jag går ut och hämtar tvätten hör jag Dixie Chicks I'm not ready to make nice ur snickarnas radio. Jag älskar den sången:

You said. Can't you just get over it. It turned my whole world around and I kinda like it. I'm still mad as hell and I don't have time to go round and round and round.

Och jag gillar videon där hon slår sig loss från sjukhussängen och välter medicinbrickan. Jag tänker fan inte bli snäll för att pleasa er. Jag har rätt till min ilska och min sorg och ni ska fan lyssna.

Jag ångrar inte att jag älskade. Och jag ska älska igen. Men då någon som älskar mig. Som jag är. Med eller utan Voxra, Zoloft, Stesolid och allt det där de kräver att jag ska ta för att vilja ha med mig att göra.
Jag bad aldrig J fimpa Mary Jane även om det säkert skulle gjort mer för vårt förhållande än om jag började med lyckopiller igen.
Och jag sa aldrig till Anna att sluta med benzo även om jag tror att hon skulle kunna hantera sin och andras smärta med ett öppnare hjärta utanför drogdimmorna. Men det är ju vad jag tror och jag kan ju inte säga hur hon ska leva sitt liv. För jag tror att alla innerst inne måste välja själva vad som är bäst för dem. Även om det är dåligt. Jag med. Även om det kan tyckas vara ett dåligt val att inte äta serotoninhöjare när jag är låg som en nordnorsk januarinatt så måste mitt val respekteras. Det hjälper inte att ta ett bra val om det inte är sitt eget. Även om de inte kan förstå det så kan jag inte gå emot min magkänsla.

Om J inte kan lämna Mary Jane för min skull så respekterar jag det. Om Anna inte är redo att möta sina demoner utan måste droga bort sin outhärdliga smärta ännu en tid så tror jag henne. Hon möter upp smärtan när hon är redo för det. Om hon blir redo för det. Jag har ingen rätt att säga åt andra hur de ska leva sina liv.

Men de trodde inte att jag hade någon inre röst. Och hade jag det skulle jag tysta den med psykofarmaka. Hon måste äta mediciiiiiiiiiin!
Nej det måste jag inte. Jag är varken diabetiker, bipolär eller schizofren. Jag var bara jävligt ledsen och ensam. Fan, jag var ju bara Människa!
Visst smärtade det att se Anna sluddra och snubbla men inte sa jag att jag orkar inte med henne förrän hon slutar med benzo. Jag var där och lyssnade på henne som människa. Med eller utan benzo. I missbruk eller utanför. Alla är värda att lyssnas på. Ja nu blev jag väldigt beskäftig och präktig här men jag blev så ledsen när de inte verkade vilja ha med mig att göra så länge jag vägrade äta lyckopiller. Men jag gör ju på mitt vis. Jag respekterar ju att andra gör på sitt vis även om jag inte hade gjort så. Det finns inga bra eller dåliga vis. Bara man gör på sitt eget vis. Försöker hitta sin väg.

Tänk, jag var såååå nära att börja äta såna där tabletter igen, jag hade en Voxra på tungan! bara för att om jag gör det så kanske de vill prata med mig. Även om jag verkligen inte ville äta lyckopiller igen. I've been there. Done it. Jag kände ju en sån befrielse när jag slutade med dem. Det blev värre och bättre. Framförallt blev det bättre. Då är det också värt att det blir värre. Liv. Fast jag sagt att jag aldrig mer skulle ge mig i kast med kemikalier så var jag beredd att göra det. Så de skulle se att jag "tog tag i min depression" och de kunde tro de nu skulle slippa konfronteras med mina känslor. Social Placebo.
Jag var beredd att göra vadsomhelst bara de skulle vilja vara med mig. Till och med gå emot min innersta intuition. Som vilken fjortis som helst som dricker eller knarkar bara hon får vara med de andra.

Men jag vill ju inte ha piller. Jag vill bara ha äkta Vara. På så vis är jag snobb. Jag vill trippa på kärlekens kemi. Inget annat. Med människor som tycker om mig. Precis som jag är. Och gör de inte det så hittar jag nya människor. Och gör jag inte det så är jag hellre själv än ändrar mig för andras skull.

http://www.youtube.com/watch?v=pojL_35QlSI&ob=av3e