Att hämta lådorna från the end of the road var som en utanförkroppen-upplevelse. Fick skjuta undan mig själv och bara tvinga mig att göra det.
Dagen är så rasande vacker. September är den finaste månaden on the end of the road. Trädens grenar hänger tunga av grönska och skogen är gyllene av kantareller. Bin humlor surrar. Fåglar kvittrar och trollsländor svävar genom solluften. Så stilla och fridfullt. I mig ett krig jag bara ska utkämpa. Springa in i mitt förflutna och hämta hem det som är kvar av mitt där. Den blinkande kaffeskylten jag fick av J i julklapp. Sängen vi inte sover i tillsammans mer. Saker gör tiden som är över så konkret. Alla lådor med böcker jag inte ens packade upp för jag kände på mig, anade, att det blir inte här. Jag kommer inte att bli här.
Det var här vi skulle leva men det var här mycket av mig dog.
Nu är min största dröm om kärlek är över. Och det är ju skönt. Det blev ju en mardröm.
På gången till huset låg en ensam lapp med orden "Sorgflor för damhattar".
Det var här vi skulle leva men det var här mycket av mig dog.
Nu är min största dröm om kärlek är över. Och det är ju skönt. Det blev ju en mardröm.
På gången till huset låg en ensam lapp med orden "Sorgflor för damhattar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar