"Gud. Vad tror du? Tror du att vi får leva vidare? Tror du att det finns en chans att vi får träffa våra nära och kära igen..." säger Lena med en sådan tröstlös blick som gör att man ställer en sådan fråga.

"Men det är ju det som kommer att finnas kvar. När allt annat är över är det bara kärleken som är kvar" säger jag.

"Tack!" säger Lena med eftertryck och så fortsätter vi vända bladen i albumen från när Måns fanns och man kunde ta på honom.