"Här var jag som Lucia i skolan." säger mamma och visar det svartvita kortet.
"Och henne informerade de oss om, kungarna i klassen, att henne pratar vi inte med, när vi började där."
"Varför pratade de inte med henne då?" frågar jag.
"För att hon var liten och ful. Hon kallades sillen."
"Jaha, lekte ni inte med henne då eller?"
"Vi sket väl i dem!" säger mamma, som om grupptryck och rang var något helt främmande i hennes tolvåriga tjejvärld.
"Och sen hängde hon ju efter mig också. Som en sill. Ja, där står hon ju, bredvid mig. Och hon var ju inte särskilt ful."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar