Resan till Misogynia

Jag drömde jag skulle resa till en ö där det bara bodde män. På informationsmötet om resan deltog några kvinnor, men mest män. När resan var dags var jag den enda kvinnan i resesällskapet. Jag var den enda som tordes. På ön vi skulle resa rådde nämligen en mycket fientlig inställning till kvinnor. Det var oerhört riskfyllt för kvinnor att resa dit. Kvinnohatet pyrde och kunde i ett obevakat ögonblick blossa upp och orsaka döden för en ensam kvinna. Jag höll mig noga till mina manliga (icke-kvinnohatande) medresenärer.

Vi gick in på en pub. Mina manliga resekamrater beställde mat. När jag skulle göra det, fish&chips, blev mannen bakom disken mycket avog. Han ville inte servera mig. Jag gav mig inte. Var mycket bestämd. Gav inte vika. Jag skulle ha min mat.

I nästa sekvens går jag ner för en trappa till restaurangens källare. I slutet av en korridor härskade öns mäns gud, -eller far. En av öns män hade gått ner för att informera honom. Om mitt, kvinnans, besök på ön antar jag. Här var ondskans kärna. Fadern/guden flög runt och ryade som en demon. Jag stod på avstånd i ena ändan av korridoren och tjuvlyssnade.

I nästa sekvens sitter jag i ett rum och talar med en av öns tjänstemän. Han är förment vänlig. Frågar mig saker, men jag vet att det inte är av intresse utan enbart för att få information, som en spion. Allt jag säger kommer automatiskt att vändas emot mig.

Det slår mig och jag utbrister: Jag vet varför ni är så rädda för kvinnor! Kvinnor kan få er att känna kärlek. Och känner ni kärlek riskerar ni att ge upp er själva. Släppa er integritet, er makt och er isolering. Därför måste ni hålla kvinnor ifrån er. Ni är rädda för att känna kärlek.

Sedan vaknade jag.